-'Gå till flickan där.', manar mamman sin lille son för att få honom att fortsätta framåt. Jag ler så barnvänligt jag kan för att inte se så läskig ut medans jag inombords faller ihop i en häpen hög av skratt. 'Flicka!?' Ja, det kan vara jag det, som närmar mig nästa tiotal med stormsteg. Och inte alls utan ångest...
Men 'flicka', nej det var nog bra länge sen.

Efter att ha blivit avlöst och hemskickad efter avklarad jobbhelg kom jag snart ut på min lilla löprunda. En av de nu för tiden högt efterlängtade. Jag får verkligen bita ihop för att inte ge mig ut oftare, vilket jag inte tillåter mig själv av ren återhämtningssyfte! Jag må träna mycket, men inte utan kontroll.
Idag stod det hur som helst ett progressionspass på schemat. Tio minutersintervaller i stegrande tempo. Första intervallen gick ju så långsamt att jag höll på att krypa ur skinnet! Men det ska ju vara upplagt för just mina hastigheter så jag gjorde vad jag kunde för att hålla nere tempot. Det värsta är ju nästan den löjliga pressen på sig själv i vad man tror att alla andra ska tänka. Äh, vad tusan! Ingen vet ju vad jag har för plan heller! Kanske ska löpa på så här i tre mil!?
Men sista intervallen var skön. Då kunde jag ränna på in till slutet. Och skita i att hålla 'rätt' tempo.
För det var fortfarande för långsamt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...