Regnet smattrar mot pooltäcket medans jag småfrysande sippar på sista koppen kaffe innan avfärd till jobbet. Kväll. Inte ofta jag jobbar så.
En löptur fick jag till innan regnet. Väckte min kära fjortonåring vid nio och kollade om han hade nån tanke på att följa med. Det hade han.
En lugn lunkande runda var planen. Med ett par kilometers distansökning mot tidigare pass. En sju sisådär.
Första kilometerna fick jag bromsa min lilla kalv, sen kom några där vi höll jämnt upp. De sista fick jag släpa.
Men en bra sjua blev det. Sen kom regnet.

Höststormarna river i träden. Björken piskar surt med grenarna. Det riktigt fräser.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om den här sommaren. Det har ju inte regnat något alls men inte har det varit jättevarmt heller. Visst har solen funnits där så gott som dagligen, fast utan den där ordentliga värmen.
Det har blåst en hel del också, vilket gjort båtlivet svårmanövrerat. Vi har inte kommit ut så mycket som vi tänkt. Och det känns ju lite tråkigt. Men våren var ju ovanligt kall och vårt arbete med båten gjorde att iläggningen försenades en hel månad. Och så var visst fallet för alla märkte vi då.
Det var vår första våruppstart med båt. Köpte den ju förra våren. Så vi får se hur det blir nästa år. Kanske är båtlivet inget för oss trots allt. Vi får se.
Nu är det i alla fall höst. Det hörs på vinden.

Det gick över till slut. Fast det tog ett bra tag. Trodde jag skulle spy flera gånger om men gjorde det tack och lov inte.
Jag har tränat framåtfall på alla möjliga sätt och tusen gånger om. Min kära Judoka-vän var med för att se hur det såg ut. För att kunna kritisera och peka ut mina svagheter och rena brister. För de finns.
Men efter en trekvart av snurrande och fallande kändes det som att många bitar börjat ruckas på plats. Och jag var så yr att jag mådde riktigt illa. Det sitter till och med i ännu flera timmar senare!

Förbättring finns det alltid, alltid rum för.

Fick ett infall. De kommer titt som tätt.
Drog med mig så många jag kunde, fick ihop fyra, samlade ihop lite ämbar och kärl och drog till skogs.
Med bestämda steg klev vi sen mot vårat bästa svampställe. En dunkel plats bland granris och mossa vi alltid finner mängder av svamp på. Ingen orkar ge sig in där i spindelnäten.
Men tji fick vi! Såg genast att marken var snustorr och inte minsta spår av svampighet syntes till. Behövde inte ens tränga oss in där bland de barrtäckta stubbarna, det var lönlöst.
Undrar om det finns en chans till trattkantareller senare i alla fall. Får prova igen.
Istället gick vi så åt andra hållet. In i trollskogen och ner till näckrosornas paradis. Åh, vad skogen är vacker!
Ge mig en hydda och jag stannar för gott.

Pussar liten innan jag kliver upp ur sängen. Har ingen aning om när han kom ner, så jag måste ha sovit gott.
Han vrider sig avvärjande men vaknar inte. Så underbart söt han är. Mitt hjärta brinner av kärlek. Vill helst bara krypa ihop och sova vidare med gullpojken.
Men upp. Jag måste upp.
Mörkret är tungt där ute. Ligger omsvept världen utanför. Jag är trött, men vetskapen om att jag kommer vara piggare snart gör det uthärdligt. Det tar inte så lång tid. Jag har alltid varit en sån som aldrig kan somna om när jag vaknat. Som blir pigg ganska fort.
Måste ändå få en kaffe.

En liten kärleksgåva kom min kära man hem med idag. En fin burk härligt doftande te och små spännande fudge-kakor av apelsin/choklad och kokos. Vi firar nämligen 18 år som gifta.
Det låter ju som om vi vore galet gamla!
Men det är bara tiden som spelar oss ett spratt.

Vilken skillnad! Jag har aldrig tänkt på det tidigare.
Jag har försökt skapa någon typ av periodisering inom mina styrkepass. Någon liten kontinuerlig variation för att minska risken för platåer, minska risken för att fastna. Fast det gör jag ju ändå, men i alla fall.
Mitt sätt är att variera antalet repetitioner. Att köra en period på ett högt antal reps följt av en period på ett lågt antal. Jag kör i perioder på sex veckor.
Förra veckan avslutade jag min högreps-period, då jobbar jag i set om 15-20rep. Sjukt jobbigt! Det är så jobbigt psykiskt att behöva kämpa under så lång tid att passen tar uppemot två timmar att genomföra. Även om jag aldrig i livet skulle erkänna att de tar en minut mer än en och en halv!
Idag klev jag så över till en lågrepsperiod då jag håller mig mellan 5-8rep.
Och jisses! Tror jag blev klar på sextio minuter jämnt! Underbart skönt.
Precis en sån period jag behöver just nu efter att ha kommit igång med löpningen igen.